hastvattuman

Ett mindre terrorangrepp har skett i min stadsdel. Många väggar, murar och skyltar är nedklottrade med tags. Även fasaden på mitt hus är nedklottrad. Jag hörde dem i natt men jag fattade inte att det var verklighet. Jag bara halvvaknade. Frågan är om det inte var bra att jag sov. Sakta ser jag i mitt inre hur jag smyger ut från balkongen med basebollträt och huva. Jag smyger runt huset mot dem tre och när jag kommit bakom en buske halvspringer jag fram och slår av lårbenet på den första ligisten. Dem andra försöker skydda honom och då får dem med en omgång.

Så hade det nog inte blivit men jag hade iallafall kunnat dirigera polisen till dem. Det hade bara varit att följa deras angrepp på avstånd. Fan i helvete vad sne jag blir på sånt här. Detta var en totalt meningslös skadegörelse. Jag börjar bli ganska trött. Det blir nog en tidig kväll.

Det var en lite halvtung dag på jobbet. Det fanns mycket att göra det hände lite märkliga saker. En person snärjde in sig själv i sitt snack och jag kan svära på att jag avslöjade honom. Kändes skönt att efteråt få en ryggdunk av en utsatt kollega. Hittade passande nog en sida på nätet där jag började läsa lite latinska citat.
Här två som passar bra på dagen som varit:

Iuvenis et magnificus miles sum fidem mihi habens vitam persequor. -- "Ung och stolt, jag är en krigare. Med tron på mig, går livet vidare."

Mendacem memorem esse oportet -- "En lögnare måste ha gott minne"